Götes blogg

Götes blogg

Funderingar

Livet i Grankulla

Mentaltest och röntgen

HundlivSkapad av Göte Lindholm tis, november 18, 2014 19:15:22

Mentaltest och röntgen

Lördagen den 15 november skulle vi Mentaltesta Zuki på förmiddagen mentaltest = MH beskrivning och på eftermiddagen skulle han få armbågar och höftleder röntgade.

Vi skulle till kennel Hedeforsen. Den ligger i Kungälvs kommun och dit är det omkring 60 mil.

Vi åkte hemifrån på fredagen vid tiotiden. Vi skulle bo hos Monki och Håkan Sporre i Stora Höga som ligger 3½ mil norr om Göteborg.

På lördagsmorgonen körde vi till kenneln. Det var samling klockan 8.30. Zuki hade tre bröder och en syster som skulle beskrivas.

Testbanan bestod av de stationer som SBK har som norm.

Terrängen var kuperad och låg i ett skogsområde. Det var blött och geggigt och publiken (ca 10 personer) hade ganska jobbigt att ta sig fram mellan de olika stationerna.

Zuki skulle gå banan som tredje hund. Före sig hade han brodern Tore. Tore var helt suverän. Han fick mycket beröm och domaren gratulerade ägaren och uppfödaren för att de fått fram en sådan stjärna.

Efter Tore var det T-Zukis tur. Vi hade fått besked om att hundarna skulle ha läderhalsband under provet. Därför hade vi köpt ett. Zuki hade aldrig förut haft ett läderhalsband på sig och när Ann-Margret gick ut med honom så drog han henne efter sig som en trasa. På några ställen fick provledaren överta kopplet så att de kom fram till stationerna. Ann-Margret blev alldeles fördärvad av sin pojke.

Efter det Zuki gjort provet fick domaren återigen gratulera ägaren och uppfödaren. Zuki var en kopia av Tore det var bara små detaljer som skiljde dem åt. Vid spökena hade Tore tänt till och tänkte inte släppa dem en centimeter närmare matte. Zuki däremot tittade helt lugnt på de konstiga varelserna och när Ann-Margret kopplade loss honom sprang han glatt fram och undersökte spökena. Det var ju bara utklädda människor och människor tycker han om.

Efter Zuki kom brodern T-Watson. Han var något mindre än sina bröder och han var en mycket vacker hund. Efter provet fick återigen domaren gratulera. Watson var lika bra mentalt som sina bröder.

Jag tittade också på några hundar som inte tillhörde Hedeforsen. Ett par av dem klarade inte provet utan flydde för livet.

Själv var jag då, så slut i ben höfter och rygg att jag hade svårt att ta mig in i klubbstugan. Där bjöd Elisabeth Oskarsson ( kennel mamman) på middag.

På eftermiddagen åkte alla Hedeforsare till Djursjukhuset i Göteborg. Där tog Reino Oskarsson ( kennelpappan) och en röntgentekniker hand om hundarna. Reino har ju röntgat 100 tals hundar och efteråt tittar på plåtarna. Han tyckte att både armbågar och höfter såg bra ut. Plåtarna skickas nu upp till SKK för slutlig bedömning.

Vi åkte efteråt tillbaka till Monki och Håkan i Stora Höga. Det blev mera mat hos Monki, men vi gick till sängs tidigt. Resan hem var vi rädda för. Bilisterna i Göteborg är ju helt galna. De far fram som biltjuvar och åker slalom mellan filerna. Att hålla sig i rätt fil och samtidigt se på vägskyltarna är nervpåfrestande. Galningarna håller ju också hastigheter mellan 80 och 110 km. Minsta lucka till framförvarande bil täpps till blixtsnabbt. Ann-Margret är ju uppväxt i Malmö och har kört bil där nere. Det blev räddningen för oss. Själv hade jag aldrig klarat mig. Jag tycker synd om de stackars människorna som bor i detta getingbo.

På söndagsmorgonen åkte vi tidigt från Stora Höga. Ändå var det tät trafik. Vi kom så småningom ifrån getingboet och till vägar där folk körde vettigt. Klockan 8 på kvällen var vi hemma i Grankulla. Den som var piggast av oss var Zuki. Ann-Margret skulle jobba på måndagsmorgonen. Själv sov jag som en stock och vaknade inte förrän kl. 12.00.

Ann-Margret har fortfarande ont i sina händer och armar.

  • Kommentarer(2)//blog.bodavinden.se/#post259